Jag vet inte vart jag ska börja. Det är längesedan jag skrev något, jag minns knappt vart jag slutade.

Så fick jag äntligen mitt Torsdagsbesök. Han kom som ett yrväder med en cigarettstump i mungipan och en weekendbag i en nylonrem över axeln. Vi såg en film, tjimmade och somnade.
Så blev det fredag och vi drack kaffe i köket på skuggsidan och han följde mig till skolan för att titta på Hedvig och en viss magisk revolver. Jag slet (nåja) i dekorsnickeriet och for sedan svettig och dammig till Folkets Park där Besöket och hans vänner njöd av vårsolen och lade levern i blöt. F.Ö. i F.P. Folköl i Folkets Park. Jag duschade och anslöt mig till skaran. Om man vill se Karlshamnare ska man sätta sig på en filt i Malme Folkets Park. Alla finns nämligen i krokarna. Jag träffade folk jag växt upp med, gått i skolan med eller bara är ytligt bekant med. Jag kände igen alla. Ingen kände igen mig. Det känns skumt att hälsa fint och taihand med människor man lekt i vattenspridaren med som barn. Älskade Sambo och finafina Mammamaria slöt upp i Parken, fick sig lite sol och lite innanför västen och gittade sedan till Debaser, medan jag och mitt mansbesök lekte kulturella på rödvinsvernissage på Simrishamnsgatan tjugifyra, fyra trappor opp och tittade på konst och konstiga konstnärer. Vin i knycklig platsmugg, sökande efter rätt sko på fel fot samt trapphuspussar. Sedan gick vi också till Debaser, drack mysig öl i mysig utomhussoffa med mysiga flickor och mysig filt. Sedan var kvällen all och vi gick hem till mig. "Han är snäll mot dig, det ser vemsomhelst. Han är bra, inte som dom andra." Ja, Maria, han är bra.
Lördagsmorgon med Sölvesborgsgatans fågelhelveteskör. Standard. Morgonens gästsolist: Mannen utanför fyrans port som gastade efter "Hååkaan!" i fyrtio minuter. Tack. Det var fint. Fattigmansfrukost på det och sedan skjuts iväg med skådespelerskan och assistenten till Teaterhögskolan. In i ugnen. För varm var lördagen då jag diskade min disk, tvättade min kropp, packade min väska och begav mig på utflykt med björnen Björn. Vi drack kaffe på en servering och sedan gick vi på rundvandring på Hippodromteatern på Kalendegatan. Vi fick se loger, magasin och perukmakeriet och jag gick därifrån en smula lyckligare och med dammiga strumpbyxor. Vi skildes åt under april solen och jag gick och stoppa i mig någon slags mat. Sedan satte jag mig på centralstationen med min Monika i handen och väntade. Halv sex skulle vi fara. Peter och jag sprang som tosta efter ett ställe att köpa biljetter på men förgäves. Och så gick tåget utan oss. I två timmar slog vi dank i Malme stad. Sedan slog vi dank på Öresundståget i två timmar, sedan slog vi dank på Teatermyllret på Smedjan i Karls hamn. Två timmar där också. Kvällen resulterade i mkära återseenden och ett erbjudande om en roll till hösten. Jag tackade ja.
Repetitioner och kostymprovningar fyllde min söndag. Jag tycker om Karin. Karin och kollegorna. Underbara människor. Therese och jag fick besök på kvällskvisten. Jag fick ett och ett halvt besök, Therese fick fyra och ett halvt. Therese vann litegrann. Efter köksbänkskaffe, som är det finaste man kan bli bjuden på hemma hos oss, gick alla besökarna utom en och som belöning för att han stannade kvar fick han chokladpudding och vispad grädde. Vi skulle se Lostreprisen mittinatten och försökte hålla oss vakna med chips och teveunderhållning. Sedan somnade vi alla tre på Varuhuset och vaknade framför teven klockan halv två. Om natten. Vi sket i Lost och somnade om igen. Somliga hann inte ens hem. Halv sju nästa morgon tog jag tåget tillbaka till Malmö. Somliga följde mig till stationen.
Måndagen bestod av mellanseminariedissar av mitt och Hedvigs arbete. I övrigt bara massa torrt akademiskt pladder. Jag fick skav i öron, själ och av mina skor. Jag önskade mig bortbort till Sambo och Somliga. Camilla kom ner från Götlaborg för att vara med på seminariet. Hon bodde över hos mig och lät mig köpa två par skor. Vi åt på Jobbet och gick sen med tejpade skoskavstår på teater på Kajplats 305; Suburbia. Svordomar, överfall och snoppar. Allt på engelska, och urdu. Idag, tisdag, byggde vi dekor och fick vår scenografi levererad från MAFs ateljeer. Äntligen. Suck och pust. Födelsedagspresent från Camilla och spirande elektoniska telefoniska textmeddelanden från finafina K förgyller dagen. Jag har tagit lärdom; jag ska skriva här så ofta jag kan, annars blir inläggen långa. Vem fan pallar läsa liksom. Förutom Therese. ♥