Hej! Morgonsol. Kall sol och smutsiga fönster. En oigenkänd kvinnlig artist på teve sjunger sådär kass om att bikta onani till en präst. Godmorgon Regina. Målaren gör sitt sista idag. Sambo kan flytta hem igen.
Jag bläddrar bland bloggar. Lokala sådana. Nittio procent ugörs av unga mammor som lägger tio inlägg per dag på att skriva att de inte har tid att skriva då bebisen tar upp all deras tid. Skriv inte alls då, tänker jag bryskt och känner mig i hemlighet oerhört nöjd med att inte sitta alldeles ensam med en tjuvcigg på en balkong i förorten till en småstad och spana efter sambons firmabil med babymonitorn i knät, ifall junior vaknar.
Jag är tjugutre och inte känner den minsta längtan efter att slå mig ner. Även om jag har släktingar som rynkar på näsan åt mitt kringflackande och tycker det är konstigt att jag längtar tillbaka till Storstaden, nu när jag äntligen har kommit hem igen. Hem, ja. Jag är hemma här just nu, om ett år troligtvis någon annanstans, jag har mellanlandat. Home is where I hang my hat. Giftermål och radhus på mammas gata är ingenting som lockar, aldrig någonsin. Den dagen jag skaffar barn vill jag känna att jag har nåt att lära ut, erfarenheter, grunder att stå på. Jag vill veta mina värderingar, jag vill ha sett och upplevt. Och levt. Så att jag kan säga "Mamma vet", utan att ljuga. Så är det serni. ♥