Rapunzel

Hej. Jag har tovigt långt hår. Jag sitter högst upp i ett torn. Jag har inte varit utanför dörren på evigheter. Prinsen har precis slutat skolan och borde vara här inom tjugo minuter. Jag är lat. Kallas det så, även när man inte valt att inte kunna röra sig? Kroppen lydde inte idag, så jag lydde kroppn. Undermedveten psykosomatisk lathet kanske då. Jag vet inte vad jag talar om.
Jag skulle ju gått upp tidigt och skissat kostymer som bränner mig i huvudet. Jag vill få ut dom. Det sket sig i starten.
Jag hör livet inunder mig. Resten av kollektivet leker. Jag orkar inte riktigt, jag skulle hellre sova lite till, ta igen all sömnbrist och rytmrubbning man samlar under en föreställningsperiod. Tyvärr fungerar det inte så.
Igår gick mina finaste Mymlankängor sönder. Hål i vänster sko. Det piffar in luft när jag går. Malmö är ingen torr höststad och hålet växer. Mymlanskon rämnar millimeter för millimeter. Jag köpte skorna dyrt fast på rea när jag bodde i kollektivet mitt första år i Malmö, det är fyra år sedan.
Igår gick jag och Mymlorna och gossekollektivet på Teaterhögskolans avgångsuppsättning "Skärmarna" av Jean Genet. Jag förälskade mig i Leila och ska döpa barn till Iggy. Och så blev jag ganska rädd, men det är en annan historia.

Idag är det fredag. Och prinsen smyger på mig bakom skärmen. Datorskärmen. ♥

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0