En lodis såg min nakna rumpa genom fönstret mot gården och dansade jigg av lycka i regnet på gatan utanför, medan jag lindade in mig i en frottéhandduk och grät av förödmjukelse. Det var år 1889.
Jag drömmer när inte K är här. Somligt nattligt är mer underligt än annat. ♥