Kappa. Nånstans ifrån. Minns inte. Påminn gärna, den är tjusig som attan.

Lite rast och kollar runt. Fredagkväll och jobb till sent. Schweizernöt och cola i matsäcken. Blandannat. Lika bra, hur ska man annars palla. Hålla sig vaken. Huvudet är tungt idag. Förkylningen har tredjetimmen träslöjd, halsen är raspad och ruggad och sticks som spetor (jo det heter visst spetor och inte stickor).
Vi ska cykla fortfort hem ikväll. Så att Konstnären inte missar Idol. Och så att jag kan få somna litelite i soffan med två varma katter på magen. Som vanligt.
Det är ganska mysigt att jobba skift. Om man är två om det. Två på samma skift och i samma bo. Man kan ju faktiskt välja att se det fina i vardagslunken.  
Och så är det verkligen höst nu. Jag blev så oerhört glad. Att det regnade hela morgonen och förmiddagen med. Jag klappade i händerna lite i smyg. Vi titta på Beverly Hills och lagade en klädkammare, flickorna och jag. Konstnären hängde draperiet och så klappade jag i händerna igen.
När Konstnären var på teatern. Åt mamma lunchen hos oss. Inte kul att sitta själv. Hon bjöd på pommes och triss och jag vann sjuttifem. Kronor. Tack! Dom kommer jag aldrig komma ihåg att lösa ut.
Imorn flyttar ett soffbord hem till oss. Och jag ska fortsätta dammsuga. Och så har vi visst råkat bju hem Vera. Det blir nog bra.

Och vad intressant är. En enkel iakttagelse. Om de som tar med sig kappan till ett nytt ställe och vänder helt utochin på den. Allt efter (andras) behag. Och man förstår att man hade rätt i vad man tänkte och kände. Och att det måste vara jobbigt att försöka leva i andras ögon och tycke, istället för att va som man är. Och inte som nån man vill vara (intressant). Jag blir andfådd, bara jag försöker tänka mig in. Kanske springer huvudvärken ur detta. Träningsvärk. Man blir ju intressant först om man slutar försöka så innerligt och förbannat hårt.
Men man får väl göra som man vill.