Jag vaknade arla denna morgon. Nollfyratjufem. Det var fortfarande mörk ute och fåglarna sjöng in soluppgången. Helvete va högt dom sjöng. Soluppgången kom inte fortare för det. Jag satt i min säng med täcket om benen och såg spektaklet ske; hur himlen försiktigt tog eld ovanför taknocken på Sölvesborgsgatan 3-5. Nu står morgonen som en gloria över Malmestad och ljuset släpper guldstoft som singlar ner på smågatorna och leker i lövträden utanför fönstret.
Snipp, snapp, snorum! Jag är så hutlöst förkyld! Snorar och hostar och snuvar. Hur gick detta till, undrar ni? Jo, det undrar ni.
Allt började med en fantastisk, kreativ helg i Bleka hamnen. Solen sken, måsarna "sjöng", Therese var fin, pojken söt som få, det hängdes massor i våt kök, det konstnärskollationerades, teaterrepades och genrepsstöttades. Underbara dagar himma i hamnen, mycket kaffe och mycket kärlek, mycket människor. Åh, vad jag trivdes! Men förkylningen föddes inte förrn en halv sju om måndagskvällen, då jag och Björn beslutade oss för att roadtrippa hem till Malmö. Björn hade lånat Pärlans bil, i Pärlans bil finns AC, handikappad AC med bara två lägen: lukta-bränt-varmt och blåsa-sjukt-kallt-och-sjukt-mycket. Vi fick varva mellan lägena för att inte dö. Misslyckades, dog iallafall. Nu är jag überförkyld och jobbar febrilt på att bli frisk. Imorn börjar folket trilla in inför helgens repetitioner på teaterhögskolan. Tyvärr tycks jag ha försnillat mina C-vitaminbrus. Imornkväll kommer fina K till Malme, på fredag kommer Tess och på lördag kommer Peter-regissör. Jisses. Hur ska detta gå?
♥