Midnattspromenad med Emeli. Malmö är en snökula. Möllan har aldrig varit så vacker, tyst, isolerad av ren, lätt, pudrig, kristyr. Sömnstoft. Husen - staden - slumrar och drömmer, gatorna tomma, bilarna har dragit täcket upp till hakan. Snötäcket.
Faela Band frälste på Volym. Kristianstadsgatan. En lycklig kaskad av balkan-latin-ska och festlig ompa-ompa. Ingen J. I baren hittade vi dock flera klasskamrater till mig; Dan, Elin, Malin och Emma. Dansadansadansa! Och en öl. Jag skulle inte köpa. Men jag kunde inte låta bli. Det är så himmelens sällan jag är ute. Jag skramlade bland tior och mynt. En Heineken. Fyrtiofem. Grön och kall. Finemang! Men jag kommer inte ha råd med bussen imorn.
Jag är så jävla trött. På väg hem. Jag till Karslkronaplan (Kristianstadsgatan-Karlskronaplan är två eller tre kvarter; förbi Bagdad livs och huset med tvättstugan utåt gatan, där det alltid doftar varmt och mjukt av sköljmedel, runt hörnet på Arken i Folkets park, vidare höger vid Banjo Café...) och Emeli vidare till Femmans hållplats vid Sankt Knut. 
I det rosa huset på Sölvesborgsgatan 4 bor ett grusögdt litet lyckligt flickebarn, redo att tvätta av sig skönheten och krypa i säng. Bokstavsdrömmar, kom linda in mig i bomullsmjuk sömn.

Till Therese: Vi får prata mer om vad som kanske uppdagats ikväll ;) Sådant hör inte hemma här. Inte än iallafall. Sov sött ♥