Huvudsallad, rädisor, gräslök och slingerkrasse i plast- och lerkukor i prydliga rader. Jord under naglarna. Finfint! Det var längesen nu. Jag tycker om att odla, se det växa. Jag har fått farfars blå ögon och gröna fingrar.
Det finns en skönhet och stillhet i det som gör mig varm och lugn. Jag trivs med jorden och livet. Jord under naglarna. Ibland vill jag strunta i allt här, storstaden och kreativtitetshetsen, och gå trädgårdsåret på Capellagården istället. Ta över farfars trädgård och vara min egen. Kanske frilansa lite också. Vem vet? Vilken onödig mängd sittmöjligheter! Gudars! Det finns så mycket att välja på. Ibland skulle det inte göra något alls om nån valde åt mig. Bara lite grann, nån gång ibland. Avlastning.

Magvärken går inte över. Ljudbok och stickning, det är det enda som hjälper. Bara lyssna och göra, inte tänka eller reflektera. Midvinterblod av Mons Kallentoft. Nya boken. Nya döden och skräcken.
Jag lyssnade färdigt på Sömmardöden i natt. Satan va rädd jag var där jag låg i min binge med täcket upp till näsan, med en lugn mansröst som fyllde lägenheten med ord om bråd död, blodfloderoch klorinskrubbade oskulder. Jisses! Jag lyssnade efter varenda litet ljud som min lägenhet gör, och allt som hände ute i trapphuset, livrädd att ansiktslösa Elisabet Folkedotter skulle knacka på och vifta med kaninklohalsband och det blå Ingenting! Heja Kallentoft! ♥