Det va skönt att repa upp halsduken. Den jag stickade på hela hösten för att få färdig till jul, den som Lilla M skulle få. Den hann aldrig bli färdig, Lilla M hann före. Lika bra.
Nu existerar halsduken enbart i prydliga små nystan. Skönt, sa Bill. Befrielse, var ordet sa Bull.
Jag ska göra nåt till mig själv av garnet istället. Jag känner för att ribbsticka. Jag är ganska bra på att sticka. Jag borde verkligen lära mig följa mönster. Stickat är häftigt. Om man kan.
På Kulturen i Lund fanns hösten 2006 en utställning av textilformgivarna Katarina Brieditis och Katarina Evans; "DoRedo - Konsten att slakta en tröja", där fanns en underbar brudklänning sydd av 25 styckna vita stickade ylletröjor. Galet fint!

King Kong på TV.

Inatt spelade grannen piano. Halv två, tror jag klockan var. Utanför var det tyst. Någon duschade; det tjöt lite i rören. Jag somnade om och namngav mitt tredje ickeexisterande barn; Tyra. ♥