Det regnat något förfärligt. Jag ligger i sängen med datorn på magen. Ett bra substitut till vetevärmare om man, som Larsson och Lindmark, inte har nån nedrans microugn i sin ägandes boning. Hemma från jobbet idag, sjuk om man så vill; sjukt trött. Sjukt trött på förlamande mensvärk och söndrig rygg. Ja, den eviga ryggen, förbannad vare du!

Var sjunde minut kollar jag kontaktlistan på Facebook-chat. Finaste K har drullat bort mobilen nånstans på Kastellholmen och är hemskt onåbar. Det är lite som i den trevande början, när man inte vågade ringa eller sms:a, man hängde istället ohälsosamt mycket på Facebook ifall han skulle synas på inloggad-listan. Jag är alltså nykär av nödtvång :)
Jag minns när Vinkelgatan ännu var bart och blott en fjärran fantasi och Larsson och Lindmark räknade bokstäver på händernas tio fingrar. Nu är vårt harem nedläggningshotat. Många bokstäver har passerat på kort tid, vissa mer varaktiga än andra, men bara en har stannat, fastnat, rotat sig. Och en till kan ha letat sig hit. Tiden visar resten. Eller hur, Lindmark? ♥