Om tre dagar är det en månad sedan jag hade tid att sitta här och fisa. Jag borde väntat till den tjugonde så att det faktiskt blev en månad på öret, men palla! Klockan är nollett-tjugufyra och jag är ensam hemma. Sällsynt. Sällsynt att jag är ensam hemma och sällsynt att jag är vaken efter klockan nollnollnollnoll överhuvudtaget. Jag bor med sambo, eller kombo om man så vill, jag har jobb, pojkvän och spelar teater om kvällarna. Min fritid är lika med ickeexisterande. Och det sätter spår. Denna veckan är det fesival i staden, festival i dagarna fem. Jag dissar en ledig natt på stan med vänner, fylla och festivalmat och årets fest på Plattan med världens finaste man för att umgås med mig själv. Det har inte hunnits med på snart två månader. Nu var det nock. Jag mår inte bra av att ständigt vara pigg och social, det ligger inte i min natur. Jag behöver vara för mig själv, ligga på sängen, kräka ur mig saker på nätbunden dagbok och kolla i postorderkataloger medan regnet smattrar mot fönstret.

♥