Jag jobbar på mitt magsår.
Det krävdes bara ett samtal i ett provrum för att bringa mig ur fattningen, jag hade aldrig sett mig som någon som kunde bli så påverkad. Tydligen betyder det mer för mig än jag visste själv. När man får vittring visar det sig. Begäret. Hur starkt man vill något och hur högt man önskar att det ska falla in. Jag vill så det värker.
Alltsedan femtontrettionio har jag haft en nervös klump i magen. De vill att vi ger dem en försmak på hur det kan komma att bli.  Vi får smaka på det och sen ligger allt ändå i deras händer. Det kan bli jag. Det kan bli nån utav dom. Jag avskyr att sättas på prov. Jag avskyr att sättas på prov när jag inte vet vad som väntas av mig. Jag avskyr att inte kunna påverka ett skit. Det här är anledningen till att jag inte spelar på lotteri. Det här är anledningen till att jag inte söker scenskolan.
Det är ganska kört nu, jag kommer inte kunna koncentrera mig på något annat förrän det är överstökat. Jag går redan folk på nerverna. Jag kan inte slappna av.

Jag har haft en idé sedan i november. Olycks-Fia. ♥
Jag vill så det värker.