Kära Karin

Idag är jag sjuk. Jag ser på Hem till gården och Vänner och försöker bota min igensvullna hals med varma sjalar, soppa, te, blåbär och honung. Jag vet inte hur många febernedsättande jag har tryckt i mig och absolut ingenting har hänt. Önskar termometern funkade så jag visste hur nära 40° jag ligger. Musklerna känns förtvinade och lederna värker otroligt. Försöker läsa mina biblioteksböcker då och då, men för det mesta dansar bokstäverna mest runt på sidorna. Jag har läst lite manus istället. Lättare läsning, mer uppstyckat och inga svåra ord.

Ett samtal med Mackie över MSN igår satte igång tankeverksamheten. Karinbit efter Karinbit faller på plats redan nu. Karin är rollen jag inte visste att jag ville ha. Hon är allt jag bad om i ansökan, jag börjar inse det nu. Utmaning, utveckling och slit. Inte så stor som jag hade önskat, enda nackdelen. Jag skriver ner allt jag kommer på. Säkert kommer mycket att förändras och förädlas; vi har ju inte repat ännu.
Mattias, som jag kallar Mackie mest för att Therese gör det, utan att egentligen veta varifrån smeknamnet kommer eller om jag känner mannen tillräckligt väl för att få kalla honom det, och fina K var sist ut att få sina roller.
Igårkväll outade Mattias vem han blivit tilldelad och cirka nolletttrettio inatt fick jag ett meddelande från K: "Sven!", var det enda som stod :)  ♥

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0