Fröken Larsson har fått ont i ryggen av att vara smart.
Idag vart vi på Kranenbiblioteket vid tekniska högskolan. Jag hade datorn med mig, det var första gången på snart tre år av studier. Jag skaffade lånekort och lånade böcker, det var första gången på snart tre år av studier.
Utanför panoramafönstren var det vår. Sån vår som det bara blir i Västra Hamnen: solsken och iskall kuling. På en avsats nedanför låg fiskmåsarna med huvudet under armen och pös på solvarm takpapp. Avundsjuk.
Jag lånade åtta böcker. Hedvig lånade fem. Jag missade bussen och fick bära åtta böcker, ryggsäck och dator. Nu har jag tre gånger så ont i ryggen som jag hade när jag lämnade sängen i morse. Ryggen ligger på soffan och vilar. Jag ligger tätt intill och har ångest över allt jag sku gjort idag. Packa, packa, packa och ärenden, ärenden, ärenden. Shampo, strumpbyxor, hårspännen, och allt annat jag behöver. Kanske går jag till schampostrumpbyxochhårspännesaffären lite senare. Först ska jag träffa en kvinna om ett skärp och ett hårband. På Mölletorget, tio över fem. Jag vet inte vem hon är, men jag är skyldig henne femti kroner. Jag känner mig lite som Ingrid Bergman i en amerikansk spionfilm från nittonhundrafyrtionio.

När jag stod där på torget och väntade tänkte jag att hon lurat dit mig för att plundra mitt bo medan jag satt där som ett fån. Jag tänkte oxå att hon kanske skulle kidnappa mig. Elva över fem kom hon. Ingen plundring eller kidnapping. Varenda pryttel fanns kvar när jag kom åter. Lite besviken var jag allt. Röran va kvar och jag också, då måste jag ta tag i den. Snart. Sen. Ynk.

Asså, Stieg Larsson? Allvarligt, vad gör Paolo Roberto i  "Flickan som lekte med elden"?! Skärpning!
♥