Klockan var halv två när jag lade mig. Efter sedvanliga söndags-Beck fastnade Larsson framför en programserie om hemsökta hus. Dålig idé. Jag var skiträdd när jag sku sova. Jag hörde kvinnomisshandlande godsherrar (kylskåpet) , inmurade varvsarbetare (varmvattenrören) och förolyckade ynglingar (möss i väggarna) rassla omkring och poltergeista sig i min urminnes gamla lägenhet. Nån måste ju ha dött här...

Nu är klockan sex. Jag vaknade av ljuset. Från fönstret. Som jag är säker på att jag drog för. Underligt. Poltergeist. Fåglarna sjunger utanför. Tittut-tittut-tittut! Jag hade kunnat stajlat med att tro mig veta vilken sorts fågel. Jag är så förlamad av trötthet att jag inte kommer på en enda. Kan inte ens ljuga om att jag vet. Värdelöst.

Idag ska jag prova kostymer. Prova kostymer på SVT. SVT Jägersro. Prova kostymer på SVT inför visning, som jag ska gå. På catwalk, på riktigt. På riktigt. Nu slog det mig. Jag ska göra det. Nästa måndag. Jag och fem andra, som är signade på Sweden Jävla Models. Himmel. Jag är femton sangtimeter kortare än övriga muterade giraffochfjortonåringskorsningar. Kanske får jag styltor, kanske är det barnkläder som jag ska visa. 'Näpet', sa G. 'Jo, tack', sa jag. ♥