K är i stan. Jag flyttar ut. Joy på Bodoni, vin och födelsedagar. Mycket ska hinnas med, sova är för mesar.
Således. Fredag; Sluta tidigt, ta bussen hem, äta, klä Karl, duscha och själv bli färdig, ta en Ecologica ur skafferiet och tralla till Johan på Almbacksgatan. Sommaren gör underverk med Malmö. Jag säger 'sommaren' för här känns det som om den redan är på väg. Kanske är det fåglarna, stadsgrönskan och vindarna. Kanske är det K. Jag vet inte och bryr mig egentligen inte heller. Kvällarna är lite varmare, lite mer gyllene, gå-gubbarna lite grönare och trafiksuset lite mer melodiöst än annars.
Rödvin och musik, kicki'n it i soffan hos Söderberg och Glans. Underbar lägenhet, så skulle jag vilja ha det. På riktigt. En vinflaska senare lunkar vi till Bodoni och tänker, att kön måtte hinna ta slut innan klockan slår tjugutre för ingen av oss har råd att betala inträde. När vi kommer dit är det inte många kottar där. Kottar dyker dock upp iform av nya bekantskaper och kära återseenden. Bland andra Johans Sara. Oförskämt söt. Band of Joy spelar och jag inser att jag inte varit här sedan Alla Hjärtans Dag. Lika härligt fuktigt och intensivt, antagligen ännu härligare nu. Magpirr och glada utspel på dansgolvet. Och K. Fint, fint, fint. Kramar oc bröder och öl. Och jag vart så stolt för att han var stolt. Sedan gick vi hem. Klockan hann bli tre.
Lördag; Upp halv nio, en timme till föräldrarna Larsson drar in över sol-efter-regnkyssta 'Möllevången'. Ligga kvar länge, duscha och kaffe, kaffe, kaffe! Lilla Larsson mår illa av pulverdoften och håller sig borta från bryggaren. Frukost i soffan, öppet fönster, jord, regn och daggmaskdoft. Jos och bröd och ost. Sedan går dagen. K far iväg på uppdrag och vi andra pickar och packar och äter lunch på Nyhavn. Åh, gudars, vad jag kommer sakna Malmestad och min Möllevång, något helt djuriskt galet kommer jag längta. Jag kommer tillbaks. Soon my sweet, soon... Laxpasta och grönsaksmarknad, fransktalande marockanska bordsgrannar som diskuterar sina semesterplaner till åarna i Mörrum och Ronneby: 'Best Laxoring fishing in this land!'
Lilla släpet med glasfiberkåpa fylls med mina loppismöbler och tuffar himm te hamnen. Nu är bägaren halvtom. Bägaren är min lägenhet. Snart flyttar jag helt och hållet.
Jag fick gratis fetost och babaganosh i min lördagsfalafel. Igen. Jag tror falafelkillen är kär i mig. Han grymtade inte ens när jag betalade med en femluring. Sen(t) kom K, han drack kaffe och sen gick vi på fölsekalas vid Kuken. Loads of folk från det förflutna och ännu fler nya bekantskaper och allra flest kramar. Var folk verkligen såhär tjenis och hjärtliga på gymnasiet, har jag bara glömt hur det var? Eller är det så att den lilla människan i den stora staden blir så ytterligt glad i själen av att återse gamla vänner från svunna förlovade tider då kulturfestivaler och folköl i sommarnatten var sånt man kunde leva på i eoner. Man blir varandras isflak på storstadshavet. Det var fest och kalas och jag träffade Stina som tyckte att det var verkliegn på tiden. På tiden att vi sågs och på tiden att K och jag blivit K och jag. Finafina Stina. Snart flyttar jag... Kan man inte få ha kakan OCH äta den, bara EN gång.
Klockan hann bli två, då lufsade vi hem, K, jag, jeansjackan och en återfunnengammal vän; K's skateboard.
Och nu: Söndag. Jag sitter i finaste för födelsedagspresentpengar köpta t-tröjan med vita och blå ränder och mina favoritglasögon och sugnar till på falafel, potatismos, brunsås och rårörda lingon. I vilket en känsla av att vilja vara mysig flickvän i bohemiskt boende, med bomullsgardiner, sommarvindar och färglad köksinredning plötsligt infann sig och pirrade min mage.
I väntan på K: Matlagning, promenad, hårtvätt, Family guy och kanske en spontan balkongfika på Lantmannagatan. Den som lever får mat. ♥