Hej. En vecka sedan jag skrev. Trist tycker vissa. Trist tycker jag. Hade gärna haft tid och inspiration till ett inlägg om dagen. All tankeverksamhet är vigd åt Hem till Havet. Scenograf, kostymör, rekvisitör och skådespelerska. Nu orkar jag snart inte mer. Mer än beredd att lämna ifrån mig resten av rekvisitan. Dekoren ska stå klar på söndag. Söndagen efter det ska resten vara färdigt. Fan vet om jag hinner. Det är svårt utan budget, utan körkort och därmed utan bil. Svårt när man inte vet om man får lön. Svårt när man helst bara vill vara skådespelerska och kunna koncentrera sig på den personliga gestalten och slippa trassla in sig i praktiska saker och helhetsteknikaliteter. Fanken, säger jag, fy för! Jag rymde i fredags igen. Med premiärinbjudan till Möss & Människor på Södra Teatern i kappfickan drog jag tågledes till stora staden M och smälte en smula i K's höstvarma armar. Vi drack vin natten igenom med bröderna Glans och played some tricks i kön till gamla goda Debaser. Jag råkade shoppa penslar och randig tröja och sedan gick vi på teaterpremiär på mitt gamla jobb och såg med skräckblandad förtjusning George nackskotta Leonora Small i Mooms regi. Premiärskumpa, falafel och enochtjugusängsmys avslutade lördagsnatten. Söndagen blev kort. Kortkort. Jag trillade direkt in i ensemblemöte hemma på teatern och improviserade kostymprovning deux. Jag har ingen koll just nu, med två uppsättningar med missmatchad och misspassad kostym går ögonen i kors och jag misstänker att någon utav mina skådisar fortfarande går naken...
Det var inte detta jag gick med på. Jag skulle spela en roll ocg styra upp scenografin. Nu gör jag fyra mans arbete. Bah. Puh. Öck. ♥