Nu är den accepterad, hösten. Orka kämpa emot. Egentligen tycker jag att hösten är en högst angenäm tid. Tills slasket kommer iallafall.
Ett litet djur som jag gillar inte att bli våt om tassarna.
Sitter i sängen vid fönstret och andas frisk höstmorgon luft. Himlen grå och vinden hårdhänt rufsande i trädkronorna tvärs över innegården. Regnet hänger i luften. Fukt.
Häromdagen tog jag hösten till mitt hjärta, bytte gardiner och köpte största blåa ulltröjan Karl Oskar och Kristina hade att erbjuda. Höst ute, höst inne. Det ska bli höst i mitt rum, Sommarrummet. Mörka gardiner, nya påslakan, filtar i sängen, kanske en trasmatta till, beror på hur kallt här blir. Gamla hus är kalla om vintern. Det vet man ju. Jag ska proppa min vita kakelugn full med stearinljus. Och köpa nya teer.
Nu regnar det. Sa ju det.
Hem till Havet tar upp största delen av min ringa tankeverksamhet. Scen, rekvisita och kostym. Mycket är det. Och ovanpå det en hyfsat stor roll. Saftigt underlag för stress. Det går åt mycket cola.
Just nu går tiden åt till att tänka. Jag tänker så det knakar. Färger, former, relevans, tidsanda, mått av patina. Det är svårt. När det blir som svårast att vara duktig tänker jag på K istället. Då känns det bättre. Jag tänker rätt mkt på K, överallt smiter han in. Gör inte så mkt. Om man bara kommer igång och kan färda nåt litet om dagen och får känna sig lite duktig så går det lättare, känslan av att producera och komma framåt lite var dag lägger lock på stressen. Igår var jag värdelös. Tittade inte ens åt mina projekt. Hade fullt upp med att jaga Postverket och Halebop.
Ringde förresten det där numret jag hitta igår. Telefonsvararen svarade glatt att jag fick vända mig till deras f*cking useless kundtjänst på internet. You go Halebop! Jag har nog inte råd att bojkotta dem. Tyvärr. Så vad gör jag, istället för att bojkotta? Jo, jag beställer ett nytt abonnemang! Från Halebop! Jag skäms över mig själv.
Nu regnar det verkligen! Himmel vad det öser. Jag klev ur duschen och hörde fortfarande häftigt strilande vatten. Det är som ett sus i öronen, jag måst stänga fönstret.
Snart borde jag äta något. Jag har packat ner min nya blå tröja, tandborsten, muminpappan och bettskenan. Kamerabatteriet sitter i laddaren. Om två timmar hämtar Nina mig, vi ska fara till teatern i Olofström. Provbygge av scen. Något slags teknikmöte. Jag är så otroligt oförberedd. Har prioriterat att sova och tänka på K. Jag har svårt att koncentrera mig på nuet, i huvudet är jag redan i Malmö. Ikväll far jag dit.

Nej, om man skulle bli lite professionell och åtminstone fejka att man är någorlunda förberedd. Eller så tar jag upp Muminpappan. Vilket som.
♥