Vet ni. Snart har Konstnären och jag vart ihop i ett år. Det känns som hela livet och samtidigt som nyss det va nytt. Emellanåt är vi ihop på distans. En femton mil eller så.
Emellanåt är det fortfarande som när vi började träffas. Inte allra första gången i gymnasiet, utan härom vårvintern. Innan man vågade ringa. Den där härliga perioden då det flaxar i magen och man vill aldrig sluta stirra på facebooks lista över inloggade. Ifall han skulle logga in. Nån gång. Och fick man nys om att Konstnären var i stan så var det inte omöjligt att inte råka vara där. Förr eller senare.

Jag vet att han är på kalas ikväll. Men jag hänger runt på facebook ändå. Med fjärilar i magen. Ifall att. Han går hem tidigt. Eller så.
Jag är en tönt. Jag vet. ♥