Om dagen då jag dog på film


Hej! Jag har ju alldeles glömt av. Att berätta om. Filminspelningen. I vilken konstnären och jag figurerade. Skådespelade.
Genom min profil på Filmcafé. Eller var det kanske Stagepool. Blev jag castad till en musikvideo. Ett filmprojekt. Tre digitalbildproduktionsstudenter och en upandcoming artist från Halmstad. Och jag. Och konstnären.
Och kylan.
Jag frös. En timme in i första inspelningsdagen smältvattenfylldes mina vinterskor. Och vinden. Så kall att det gjorde ont i skinnet. Jisses.
Vi hade solen med oss. Vi höllhanden i tjocka vantar, lekte i snön, skuttade på stenar och sprang löjligt på bryggor. Allt som hör en snfytromantisk musikvideo till. Tydligen. Och jag fortsatte frysa. Konstnärens öron och nästipp blev rödare och rödare. Tillslut kände jag ingenting från anklarna och neråt.
Jag hade inte riktigt kläm på hur filmen sku sluta. Fråga alltid! Studenterna upplyste mig där och då. De sku dränka mig. I vadarbyxor och spagettilinneklänning. Tre nummer för stora vardera. Och när de sa det ville jag bara hem. Åtta timmar i isblåst och våta skor. Jag kunde inte ta mer kyla den dagen.
Vi våldgästade bastun på Pengaberget när vi kom till staden. Och fick varm soppa av konstnärens underbara mor. Jag somnade lite varstans den kvällen.
Nästa dag låg vi i sängen hela dagen. Ända till det va dags att spela in igen. I skymningen i Valjeviken. K var vackrare än någonsin. Med gitarr och sönderfrusna fingrar på havsklippa i solnedgången. Det blåste satanihelvete och sjön gick ganska hög. Vinterns sista envisa isflak guppade bredvid mig. När jag, på uppmaning av canada gooseklädda studenterna, "skred" ut i vattnet. Läs halkade, plumsade på sjögräshala jävla stenar, fruktade för mitt liv. Det var knappa fyra plusgrader. Den dagen jag dog på film.
Efter det sprang jag upp. Konstnären fångade mig i filtar och jag fortsatte springa. Till bilen. Konstnären hjälpte mig klä på mig fem lager tröja och svepte mig till kåldolme och sen for vi hem.
Studenterna gav oss choklad som tack.
Den kvällen minns jag inget av. Mer än att det förekom cheeseballs och varm nyponsoppa. Och världens bästa K. Antagligen somnade jag. Typ direkt. ♥

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0