Titta, jag skriver! tänker jag och målar ett litet skevt kryss i taket med blicken.
Och jag vet att det var år och dar sen sist. Det här inlägget är till alla mina fans. Det vill säga Mattias.

Jag är arbetslös. Arbetslös men icket sysslolös. Jag är arbetslös och det är sommarteatertider. Likamed jag är hemma när jag sover och inte jättemycket mer.
Astronauterna hänger inte längre med mig i köket utan dinglar i taket på Andersson & Holtnes underbara scen i väntan på nästa föreställning. Se, se, se! Åh, vilken underbar produktion!
Jag skulle kunna skriva en fotlång essä för all blod svett och tårar som min symaskin bokstavligen åsamkat mig hela vägen fram till den rörande premiären och hur hjärtat slog över och mustachen kliade när B och jag satt gömda i gaybaren på herrtoan minutrarna innan vi överraskade herrarna A och H senare på premiärnatten. Vi tar det en annan gång.

Just nu är jag mest tacksam och glad över att raraste Sebastian är tillbaka i Sverige. Och ganska trött också. ♥