Jag underhåller två brasor och tänker att såhär bruten har jag nog aldrig vart. Snorig och jävlig med svullna bihål (går det?). Feber och utan röst men med täcke och fleecetröja i soffan. Dålig teve. Böda camping och Hollywoodfruar. Det knäcker och knakar utanför. Satan vad läskigt. Jag tänker att nu kommer nån och jag orkar inte dubbelkolla ytterdörren. Nu får Konstnären gärna säga Hejdå till teaterbarna och komma hem.
Jag har ju farao en lax i ugnen.