Det är mycket som går att räkna ner till. Tills det tar slut. Somligt skönt och somligt katastrofalt. Sorgligt. Och något kniper mig i bröstet när jag tänker på det. Så hårt att det nästan inte går att andas. Det svider som brandrök bakom ögonen och jag hittar på att det kanske finns en liten chans. Bara för att lura mig att må lite bättre.
Det blir en lång kväll.