Om framförhållning
Sitter på en lunch och funderar. Blir så rätt ofta. Att jag funderar på jul. Det är ju skitmysigt med jul. Verkligen. Och så kan man önskar sig nåt som skulle vara trevligt att veckla fram ur ett rött paket med snöflingesnören. Och jag tänker på IKEA, julskyltning, Det stora julbaket och gran. Riktig gran samt sådant att hänga i. Men mest på vad man kan önska sig. Som det giriga ensambarn jag är, tänker ni nu.
Helst av allt ville jag nog ha en spräcklig liten kisse. Ungefär lik flickorna vi har nu. För dom är ju liksom inte våra på riktigt. Vi är bara fosterföräldrar som tar hand om och. Snart kommer deras riktiga pappa hem igen.
Så jag funderar på vad. Och det är nog fan en kisse jag vill ska komma ur ett rött paket med snöflingesnören. Det kan jag önska allaredannu. En julklapp till mig från vem som. Jag har inte blivit helt galet tokig, eller ens lite. Jag har bara prislös framförhållning.
Nu ska jag gå och skölja munnen noga, ty kaffet smakar fimp.