Typisk förövare.

På jobbet kan jag lyssna på radio på min konferenstelefon. Förvånande (och hajteck!) som fasen.
Jag lyckades ratta in en ringsågnällervi-station och. Hör (och häpnar). En bekant röst?
Jo, eller vänta? Kan det? Nej, nej det kan inte? Jo! Jojojo! Det ÄR DET!
Tonfall, betoning och det där lilla micronasala knarret. Ack så välkänd och. Ja, himmel.
Han ringer från bilen. Sträckan mellan Kristianstad och Örkelljunga. Och. Klagar på de ryttare som låter sina hästar skita vid landsvägkanten. Och han har sagt till flera gånger men får inget gehör. Det fortsätter bajsas utmed landsvägen och det är så man blir mörkrädd. Det är inte lätt. Det låter han oss veta. Skådespelarkollegan från förritin. Som man nästan för det mesta älskar att hata. Ungefär så.
Det förvånar mig att jag blir förvånad över att han ringer in och klagar? För hästbajs. Är väl ändå helt naturliga produkter. Och tarmrörlser och naturliga produkter låg väl varmt om hjärtat. Vad jag minns.

Och idag har jag höstack och hästsvans. Så lägligt.