(Hej Jumperfabriken!)

Jag var först här idag. Som jag stressade. Och ändå.
Min skiftare är sjuk. Konstnären likaså. Ändå luktar det ponny och brunlotion. Jag lånar handkräm och tänker att nog jag får. Lämnar tugummina framme. Om hon kommer idag. Ifall. Som gentjänst.
Och ändå finns det inte mer att göra nu än annars. Fastän. Vi bara är två. Någon sa att vi är för effektiva. Vi jobbar på för bra. Kan vara. Jag har ingen skrivbordsgranne. Inget som kan distrahera. Förutom Konstnärens nacke kanske. Man kan se den härifrån. (Inte idag). Och så hunden på Douglas kontor. Hon går förbi ibland. Men annars. Inget. Bara jobb. Och det är väl fint.
Jag sätter upp mig på förskolor idag. Dom är finast, där är barnen glada. Högstadie ocg gymnasie är sällan roligt. Alla ska se så tuffa ut och gör fula gester som ställer till.
Undrar hur många pennor och plastfickor som folk tar och tänker att det inte märks. Jag har inga postits kvar. Undrar om någon tänkte att det inte märktes. Nu märks det ju. Jag får klippa lappar och fästa med gem. Som förr i tiden. Tänker jag.
Det blir nog mycket som är osammanhängande idag. Liksom jag. (Längtar hem).