Om oket jag får bära
Jag är en rätt kass bloggare. I bloggarmått mätt. Jag rycks alltid med i stunden och koncentrerar mig på att uppleva live istället för genom min systemkamera som jag knappt ens behärskar. Jag har inte en Photoshop på nya datorn ännu. Därför blir det så sällan foton lagda här. Bilderna jag lägger upp för tillfället är till åtti procent tagen av nån annan och jag vet aldrig vem jag ska credda för jag minns inte vem som tagit fotot. Jag samlar på fina bilder ser ni, och lägger i mapp på datorn. Det är därifrån jag plockar. Bilder som för det mesta inte har ett dugg med inlägg att göra utan mest för att jag tycker de är fina.
Dessutom skriver jag alltför sällan. Nästan aldrig. Det blir ju så när man intensivt lever på sitt jobb i innersta skärgårn och bara är hemma på fastlandet och sover. Jag tar liksom aldrig med datorn. För enda gången man får tid över på en sommarteater är om det sku regna en snutt. Eller i paus. Och då måste man hinna med så mycket annat.
Också skriver jag heller aldrig om relevanta saker. Inte om fester, resor eller mode, det verkar viktigt när man bloggar, eller ens om att jag känner för Norge. För det gör jag. JAg läser andra bloggar och önskar jag förmådde likadant. Men jag orkar inte. Att vilja och avundas men inte orka. Ett ok jag får bära. Och ni får stå ut.
Kommentarer
Postat av: Tess
Dina inlägg är mina favoriter ändå :).
Postat av: Anna
Din blogg är en av de få jag läser. Fortsätt såhär.
Trackback