Tja vad finns att säga. Det finns inga ord nuförtiden. Hos mig händer så mycket och samtidigt nästan ingenting. Jag går i skolan. Textil konst och brukssömnad. Vardag liksom. Och om kvällarna orkar jag nästan ingenting.
En termin är förbi nu. Hösten är förbi och vi blev liksom kvar. Inte fan är det vinter heller. Men snart jul. Och jag firar in det nyblivna jullovet med att vara ensam hemma, sjuk i soffan. Ikväll missar jag julkalenderfesten, den försenade premiärfesten. För jag var där. På scen i levande julkalendern på Karlshamns torg. Spelas onsdagarlördagarsöndagar och är mycket söt för övrigt. På onsdagen gick jag lucia. I just julkalendern och i ett saftigt ösregn. Mina tärnor slokade. Bara jag hade elljus. Sedan, senare på kvällen började jag sloka. Feber och sådär.
Och nu ligger jag här. Trött som en spik och försöker sticka rätt på en jävlans sjal. Det blir nog fint, det blir nog fint.