Jag har sett det här. Och snott det hit. Alla gör ju så.

Jag heter Regina Betty Viola. Regina för att det är fint och Betty och Viola efter vackra starka kvinnor i min släkt.
Jag är väldigt vädertrött. Sån där uttömmande trötthet som ger en huvudvärk när himmlen blir svartgrå och luften tung.
Jag är duktig på att lyssna i timmar det tycker jag om,  göra mat av det som råkar finnas i kylen, hitta perfekta Traderafynd, komma i tid, förstå vad katten vill och många olika saker som har med teater att göra.
Jag tycker inte om att vara ensam,  ha för mycket uppbokat och planerat och när andra inte lyssnar.
Jag är jättedålig på att göra en sak i taget och ännu sämre på att stressa.
Jag läser bloggar med vackra bilder och texter om sånt jag gärna gjorde och sån jag önskar att jag var. Och så sådana som spyr ur sig inspiration eller bara är lite knäppa.
Jag sjunger när jag måste eller när ingen hör. Bara Monica Zetterlund kan få mig att ta i. Det är hemligt att jag gärna sjöng på scen om jag bara vågade eller om nån annan vågade låta mig försöka.
Jag älskar min Konstnär, min katt, min familj och mina vänner.
Jag önskar att jag får leva länge, med knarriga golv och varma soffor och havsutsikt. Och att det går att leva som man vill utan att behöva offra något.
Jag är verkligen inte speciellt bra på att städa. Jag tröttnar för fort och ofta blir det bara gjort ett rum i taget.
Jag tycker om hattar, ljudböcker, bläddra i tidningar bakvänt, att vara vid teatern, gamla vinglas, orange ihop med rosa, gå på bio, sommarnätter och grillad ost.
Jag har på mig svart. Inte för att jag har sorg eller för att verka dramatisk och kulturell. För att plaggen råkar vara sköna och svarta på samma gång. Och så världens mysigaste kofta. Den är inte svart.
Jag lyssnar på människor och på musik. Nästan aldrig på radio, jag ledsnade när Katla slutade sända. Monica Z, Allan Edwall, Plura och The Beatles spelar vi mest. Och så Bob Dylan, Tom Waits och Ane Brun. Bland annat.
Jag blir arg på personer som bara vill göra andra illa för de själva mår dåligt. Eller när andra inte bara kan lyssna och respektera.
Jag är rädd för att vara helt otroligt fel och oduglig.
Jag är riktigt dålig på att betala räkningar direkt när jag får dem. Och på att ha råd med fina födelsedagspresenter till folk jag gillar.
Jag är uppväxt i ett blått arbetarhus från fyrtiotalet med grön heltäckningsmatta i trappen, världens mysigaste snedtak över sängen och en trädgård full med blommor och mat.
Jag har ett ärr som är fyrtio centimeter. Det är mitt längsta.