Strykjärnsånga, Änglagård och kaffet på spisen, så låter min morgon. Och fastän jag duschade igår har jag gråprickiga ben.
Mannskapet laserade scenen igår, bara golven föstås och redan samma kväll var det koreografirep. Kladdigt om föttera, sa dom. Undrar hur det ser ut idag.
Det är kort om tid till allt nu förtin. Inget hinns ordentligt. Speciellt lilla kisse. Och det är väldigt synd. Jag ligger bakom med hattarna och jag är fan inte nöjd med hur Milady dör och jag vill repa med dom det berör, maken och regissörn,  utan att andra lägger sig i.
Men om man bortser från hur den stenen är att bära. Så är det en underbar morgon.