Som en småbarnsförälder väntar jag till kisse sover innan jag går och duschar. För att hon inte ska känna sig ensam.

Jag tror jag ger upp.
Jag försöker mitt yttersta att jobba medan kisse klättrar och river i mina tyger. Lyckas inte alls och ger upp. Jag vet inte vad som är med henne idag. Oregerlig är ett milt uttrykt. Jag fryser fastän det inte är speciellt kallt och nyser så att både jag och katten är nära på att skita på oss. Och det känns i ryggen och huvudet att jag snart blir förkyld. Och på jobbet känns det ganska tråkigt och orättvist för en gång skull. Det handlar om dålig stil och jag tänker inte ta upp det här. Ingen har egentligen med det att göra, jag vill bara säg att idag är jag mer än lovligt trött på mycket saker och att jag vill sjappa till Yokohama. Med första bästa flyg och förbeställa solstolen och paraplydrickan redan på planet.

Och till alla som ser mig och kanske undrar över märkena på mina händer: Jag skär mig inte, jag har en 4 månaders katt.