Vissna rosor och en tom vinbutelj. Pluras kök till frukost och DiLeva. Små älsklingar.
Jag har fyllt år och stressat. Det är intensivt men inte ur kontroll. Katten är mammig och jag vill vara hemma så mycket jag kan.

Det var en väldigt liten och fin födelsedag, som jag vill ha det. Utan ståhej. mamman och pappan och käraste konstnären, farmorn och mormorn och muminpappan var där. Jag fick kärlek och kontanter mest och en liten lördagsresa till Ikea. Där pengarna tog slut igen. Och kvällen innan, det blir fredagskvällen det, bjöd Konstnärsfamiljen oss på strålande resturangmiddag. Tack alla.

Jag är tjufem år och en vecka nu och fri från krissymptom, eller ens litelite åldersnoja. För det där har jag aldrig förstått. Varför man ska ha det. Jag hinner liksom inte, all tid går åt till att leva.

Om dagarna jobbar jag på teatern. Det är mycket repetitioner och på fredag flyttar vi in i ateljéerna, Viktoria, Konstnären och jag. Så mycket bättre. Om bara kisse kunde följa med om dagarna. Sele och korg liksom. Önsketanke såklart.