Konstnären var hemma och vände. Vi äter pasta och kisse smakar på leverpastejkladdiga fingar.
Ser ut att vara en fin försommarkväll i hamnen. Syrenen är nästan förbi och ogräsen i spruckna trottoarer sträcker på ryggen. Jag tycker det är fint jag. Inte slarvigt eller ovårdat, personligt. Hemma i äldsta kvarteren i stan. Det är fint det.
Jag är frusen, inte van vid sommaravstängda element och säkert lite matt-trött efter helgen. Långa dagar och för mycket skärgårdsluft, ni vet.
Jag har börjat särskriva och det stör mig. För att jag vet bättre. Och så stör det mig att det finns så lite litteratur om fyrahundraåriga kvinnofrisyrer. Det är tröttsamt när fantasi och fakta fattas samtidigt.
Ikväll ska jag dricka kall hallonsoda (kallonsoda) ur finglas. Men först en varm tröja.