Strumpstickorna går varma. Och plötsligt fick jag så mycket att göra så jag undrar när jag ens ska hinna känna mig ledig. Det där med höstlov. Min småskoleromantiska sinnebild pyspunkar och jag undrar när jag ska hinna dricka kaffe på gården och när jag ska göra ingenting på det där sättet så att det är värt att njuta av. Jag gör egentligen ingenting just nu. Men mer på det där handlingsförlamade jagvetintevartjagskabörja sättet.

På torsdag far vi till Stockholm en stund. Utan kisse och mattehjärtat är lite fånigt och oroligt. Innan dess ska jag städa och tvätta och se på en ny svart kappa och kanske slakta en annan och kanske kanske hinna sy ett par shorts. Och skosnören måste jag köpa.