Kisse och jag håller lördag. Vi lyssnar på Sånger om kvinnor via otroligt saknade Spotify och färgar nylonstrumpor syntetrosa. Och bänner händerna på kypen så dom blir lika syntetiskt rosa dom. Sedan dricker vi te mot onda halsar (mest jag) och ser Vänner och jag gråter för hundraelfte gången till Phoebes bröllop) under en inte tillräckligt varm filt. Vi ska bara ligga under filtar hela dagen, elda i kakelugn och se favoriter på datorn.
Jag känner tvärförkylningen i kroppen. Och så längtar jag otroligt till jul. Jag skäms inte fört, varför får man inte börja i september!