Det här är alltså sextioltal. Obs obs.

Jag tycker väldigt mycket om Sissela Kyle. Jag såg henne på teve alldeles nyss och tänkte det. För första gången att hon inspirerar mig och att jag verkligen verkligen gillar henne. Helt plötsligt kommer man bara på såntdär. Att man ser en förebild i någon lite otippad. Det känns bra.

Och jag tycker inte längre att det är sjov med sjuttiotalsfest, eller någon -talsfest över huvudtatt. För folk kan liksom inte. Nu låter jag hård, men såhär är det. Man ser bara såkallade hippies på sjuttiotalsfest, bara Susanne Lanefeldt:are (som inte vet vem Susanne Lanefeldt är) på åttiotalsfest, bara rockabillys på fyrtio-femtio- samt sextiotalsfest. Jag tycker det är synd att människor inte har varken koll eller fantasi (hur svårt är det att bara googla lite?). Det förstör för mig. Som har koll och fantasi. Och gör att jag inte längre går på temafest. Vad är meningen om ingen anstränger sig? Boxen är större än hippies och rockaillys, det borde inte vara svårt att tänka ens innanför ramarna.