Huslighet såhär på kvällskvisten. Diska, sopa, laga mat, plantera fler slingerkrasse. Full fart! Allt går så fort med Midvinterblod i bakgrunden. Får fyra av fem toasters.

Magvärken ger inte med sig alls. Det gör mig ledsen.
Precis som för två månader sedan, föraningen om att något skulle hända satt som grava kramper i mage och rygg. Sitta, ligga, stå var omöjligt (observera vardagsverben, inte teaterövningen). Då var det föraningen om att mitt vi skulle återgå till att vara bara jag. Nu vet jag inte vad det kan bero på. Jag har bara mig. Inget är på väg utför. Jag mår bra. I övrigt. Någon gång måste det sluta göra ont. Allting har en ände, men korven har två.

Benjamin på YouTube. Kanonkul! ♥