Om tulpanerna som sakta vissnar
Jag går vilse i allt man måste kunna om trikåsömnad och vilse i mina egna sömnpåsar under ögonen och stickar om stickningen tre gånger på en eftermiddag. Jag kan inte koncentrera mig alls. Skolkar från skolan idag. Giltig anledning. Sorgen. Sorgen när någon man tycker om inte finns nåt mer. Som trycker en neråt, tillbaka ner i soffan när man tänkt resa sig från frukosten och hinna till. Dit man ska. Jag orkade inte idag. Jag behöver vara måstenfri i några dagar.
Ikväll går jag på smygpremiär. Mina vänner spelar barnteater och ska på turné. Jag log och åt en pizza med några som vet hur det känns. Sen ville jag inte mer. De andra gick till &Vin. Jag gick hem till Kisse och till Irene Huss och vissna tulpaner i iskalla lägenheten på Vinkelgatan.
Jag vill bara flytta. Ut och hem till Lotsen. Jag längtar dit nu. När elementen inte fungerar och varmvattenberedaren får jordkällaren att svämma. Nu har vi varmvatten igen. För en vecka sedan hade vi inte det. Ine ens hjälpligt ljummet. Vem vill koka vatten på spisen för att diska och duscha.
Tulpanerna vissnar sakta i vasen i köket. Man kan se att de varit vackra. Hon också. Vacker och levande. Hej så länge. Just ja, jag skissar på ett eget mönster att trycka tyg med. Jugendblommor vackra. Mönstret ska heta Valborg.