Jag har godis i en påse. Påsen har stått i solen. I påsen finns blandannat choklad. Choklad smälter i solen. Nu sitter allt mitt godis ihop i en klump. Så sitter jag här vid datorn en solig och blåsig lördagseftermiddag, skolkade från skolarbetet jag borde göra, och bänder loss karameller från påsen och klumpen som bildats däri. Rastlös är jag också. Sockerstinn och rastlös. Jag känner dåligt samvete för att jag inte pluggar, det är ju ändå inlämning inför mellanseminariumet på måndag, men jag har inte tänkt att göra nånting åt det, inte för fem öre. Kanske sen, om jag får superångest och dör. Bröd kan man baka, det vore en nyttig sysselsättning, men det är så kletigt. Jag kunde hälsat på min ömmandes mor och far, men dom är inte hemma. Ut kunde jag gå, i det strålande vädret, men jag skulle antagligen blåsa bort eller frysa ihjäl. Min mage värker och inget händer. Jag känner för öl och den mjukhet i hjärnan som dess inmundigande kan medföra, men Systemet är stängt. Jag hade inte haft några pengar till öl ändå, jag lade min sista slant på strumpor. Så nu äter jag upp mitt godis istället, som jag sku haft hela helgen, bara för att jag har tråkigt och inte orkar göra nåt åt det.

♥