I min barndom bodde jag en del hos min farmor och farfar på den lilla gården Sonekulla 77, Karl A Larssons trädgårdar, precis vid viken Smygen, Smyan, söder om Bräkne Hoby. På vintrarna kunde man fara på skridskor från strandhagarna vid Smyan, runt Biskopsmålaviken och fram till Gyön, där det, alldeles vid havet, fanns en liten gård som var hemskt lik Sonekulla 77, sånär som på storleken på trädgården då. Igår var jag där igen, för i det lilla ljusgrå eternithuset bor Madde med farmor och familj. Tänka sig va?
Vi var väl ett tio-tolvtal männsker som samlades till Hulda Svenssons och lekte pilkastning, kubb och ålagrabba, för att sedan grilla stort och smått och sitta till långbord i sjöboden. Blommor på borden, mat i magen, sjökall öl i strupen och femtionånting grader i badtunnan. Tolv personer i en badtunna på klipporna vid havet. Helvetes trångt. Jag fick offra mig och staplades ovanpå Karl, inte alls oangenämt. Något havsdopp och ännu en öl senare satt vi åter ett tag i sjöboden och mös med Billie the Vision och levande ljus. MIssinassen rullade ett litet gäng hem för att bla gå upp tidigt och fara till Malmoe (Karl), eller för att trilla några smärtstillande och vila sin onda rygg (jag). ♥