Snart har jag jobbat färdigt på sjukhuset för i sommar. Två dagar kvar, torsdag och fredag. I sommar har jag samlat på lukter. Läkarkontoret på Ortopediska som luktar gurka, sterilrummet på Lung-allergi som luktar precis som på dagis, entrétoaletterna som luktar blodblandat gubbkiss,  OP-salen på Ögonkliniken som luktar lunchkorv, ett skrivbord hos Barnmorskan luktar kaffe och apelsin, på Intensiven är det så rent att det luktar ingenting. Varje vecka en ny doft eller stank.
Idag har jag skurat på Bårhuset, städat upp efter obducentstaben. Jag har upplevt lukten av döda kroppar. Jag hoppas jag aldrig mera gör det. Imorn ska jag tillbaka. En udda, frän, subtil stank som sätter sig i kläder och i hår. Kanske mest en inbillning, att lukten klibbar sig fast och följer med hem. Kall betong, rostfritt stål, lysrörsljus och så lukten. Man tänker inte på den först, men efter ett tag så sitter den där. Ryser. Bara två dagar kvar, torsdag och fredag.
Sedan ska jag börja samla på nya lukter; målarfärg, höstdis, dammiga replokaler, nytvättade scenkläder, otvättade scenkläder, Karl, havet, storstan, teater och kärlek. Snart ett nytt kapitel. Känns ungefär som att inse att man tycker en Hanson-låt är så bra att man lärt sig den utantill omedvetet; skräckblandad förtjusning.

Finaste K, jag vet att Malmö är Stället på jorden, men nu får du ta och komma hem! Tre och en halv dag känns som en månad. ♥