Regina Larsson badade i Genesarets sjö
I helgen stod Månen och Uranus starkt i zodiakens rödaste tecken. Kräftan dominerade och Solen hade sitt tydliga centrum, trots att vi hunnit en liten bit in i augusti.
På vackra Hallarna firade vi Post Pousk och kreftpremiärskalas. En på olika sätt mer eller mindre brokig skara vänner i mer eller mindre vardagsfestiva kläder samlades på gårdsplanen för att duka till fest och snickra roliga hattar. I skrivande stund förbannar jag mitt fyllesnille som lämnade kameran hemma i hallen. Min hatt blev för ovanligheten kalasigt fin, jag körde på djungel-ballong-och-små-gröna-män-tema. Lisas hatt tog emellertid alla pris, en vacker bibliotikariekreation med en bok som körsbäret i kakan. Tung men opraktisk. Hattmakeriet följdes av ett tiondels parti kubb och bad i Genesarets sjö. Inte heter den Genesaret heller, men det låter lagom bibliskt för att kunna pryda den vackraste kvällsolsglittrande blekingska insjö jag sett, samt blött ner mig i. Klipphällarna var solvarma, myrorna bets inte märkbart, trädgrönskan kastade inte en tillstymmelse av förarglig skugga över ytan och vattnet var som den mildaste plusgradiga smekning. "Öllesjön" lever liksom inte upp till det där. Inte tillräckligt mycket Bullerbykänsla.
Kreftor och alkohol och alkoholvisor, och mer kreftor flödade. Solen gick i nattdräkt och kreftmånen lyste plirande upp bordsgemytet och det skrålande sällskapet med sitt skeva musbitna leende. Vi flyttade in i Stora salen på Hallarna, ett dansgolv utrymdes och sekunder senare dansade vi oss alla svettiga på det sjutton kvadratiga tiljegolvet.
Det är inte jättemycket som slår att sitta smått berusad på ett utedass en ljum sensommarkväll, höra toner från altsax och brittisk techo missmatcha en bit bort och bara mysa över att inte riktigt nå ner golvet med de bara fötterna.
Nästa morgon vaknade jag tidigt som ögat bredvid K uppe på kammaren. I var vrå snusade trötta kroppar på madrasser, i sovpåsar eller på allmogesoffor. Jag smög på huset och kröp ner igen och somnade om till ljudet av andhämtning, vind och fågelliv.
Inte sörja vi för morgondagen, mycket mindre för ett annat år. Inte sörja vi för morgondagen, mycket mindre för ett annat år. Våra penningar skall vi få vända, somt till kaffe och somt till brännvin. Uppå Hallaberget skall vi hålla krog.
♥
På vackra Hallarna firade vi Post Pousk och kreftpremiärskalas. En på olika sätt mer eller mindre brokig skara vänner i mer eller mindre vardagsfestiva kläder samlades på gårdsplanen för att duka till fest och snickra roliga hattar. I skrivande stund förbannar jag mitt fyllesnille som lämnade kameran hemma i hallen. Min hatt blev för ovanligheten kalasigt fin, jag körde på djungel-ballong-och-små-gröna-män-tema. Lisas hatt tog emellertid alla pris, en vacker bibliotikariekreation med en bok som körsbäret i kakan. Tung men opraktisk. Hattmakeriet följdes av ett tiondels parti kubb och bad i Genesarets sjö. Inte heter den Genesaret heller, men det låter lagom bibliskt för att kunna pryda den vackraste kvällsolsglittrande blekingska insjö jag sett, samt blött ner mig i. Klipphällarna var solvarma, myrorna bets inte märkbart, trädgrönskan kastade inte en tillstymmelse av förarglig skugga över ytan och vattnet var som den mildaste plusgradiga smekning. "Öllesjön" lever liksom inte upp till det där. Inte tillräckligt mycket Bullerbykänsla.
Kreftor och alkohol och alkoholvisor, och mer kreftor flödade. Solen gick i nattdräkt och kreftmånen lyste plirande upp bordsgemytet och det skrålande sällskapet med sitt skeva musbitna leende. Vi flyttade in i Stora salen på Hallarna, ett dansgolv utrymdes och sekunder senare dansade vi oss alla svettiga på det sjutton kvadratiga tiljegolvet.
Det är inte jättemycket som slår att sitta smått berusad på ett utedass en ljum sensommarkväll, höra toner från altsax och brittisk techo missmatcha en bit bort och bara mysa över att inte riktigt nå ner golvet med de bara fötterna.
Nästa morgon vaknade jag tidigt som ögat bredvid K uppe på kammaren. I var vrå snusade trötta kroppar på madrasser, i sovpåsar eller på allmogesoffor. Jag smög på huset och kröp ner igen och somnade om till ljudet av andhämtning, vind och fågelliv.
Inte sörja vi för morgondagen, mycket mindre för ett annat år. Inte sörja vi för morgondagen, mycket mindre för ett annat år. Våra penningar skall vi få vända, somt till kaffe och somt till brännvin. Uppå Hallaberget skall vi hålla krog.
♥
Kommentarer
Trackback
