Skumbananer är underskattat.
Dagens tur till mataffären gick ut på en sak, och en sak enbart: handla städmutor till migsjälv. Min lägenhet ser ut som G's ungkarlslya och jag kan inte för allt smör i Småland uppbåda någonsomhelst karaktär eller diciplin att rengöra helvetet. Pistolen mot tinningen är min stundande Hedvigfria avkopplings- och upptakthelgsweekend i mitt fädernes hem. Palla ha en sunkig hög med disk och dammtussar, gläfsande, rännande runt fötterna som välkomnar en hem om den sena, mörka, fuktiga måndagsnatten! I helvete heller. Mutor är det enda språk min korrupta latmanskropp förstår. Ett glas rödvin till disken, jordgubbsjos, grillchips och skumbananer. "Om jag diskar allt i hon kan jag öppna chipspåsen."
Och det funkar faktiskt. Disken torkar i stället, badrummet luktar Grumme, spisen är vit. Larsson, ditt lättlurade våp. Mattan lämnar fortfarande vita luddtussar, men det är inget att göra åt. Inget som går att städa bort.
Spindlarna flyttar in. Det är äckligt.

Det var så mycket jag skulle gjort idag. Jag är för sömnig för att laga mat till imorn, färga ögonbrynen och fransarna, packa reseryggsäcken eller klippa naglarna. Jag väntar på rapport ifrån Therese och Mikals "Jag har sagt 'Fuck you' till mitt skitjobb och du är söt och musiken duger"-träff. Väntas lämnas om tre kvart. Det är assent. Jag vet inte ens vilket program jag ser på TV. Synen går i kors. Men eftersom jag helt saknar karaktär och disciplin så går jag inte och lägger mig i tid. Vilket var för två timmar sedan.

Sa precis godnatt till G. Han bjöd mig på Mor Courage nästa lördag. Samma dag ska jag vara på Lilla teatern till ca 18. Åh, nej! Måste jag gå tidigare därifrån för att hinna hem i tid till pjäsen? Grymma öde! Tack G. ♥