Inatt drömde jag om ett ställe där ungdomar samlas om sommaren, kanske en festival. Alla mina vänner och alla andra jag känner. Vi satt högt upp på en skånsk kulle, en liten musikscen långt där nere i dalen. Bredvid oss en bred å som mynnar ut i Öresund. Solnedgången såg ut som en korallfärgad teaterdekor. Jag minns gräsdoft, lådvin och avlägsna basgångar. Vita sträck härs och tvärs över himlen, som en Pollocktavla. Flyguppvisning med tre styckna JAS 39 Gripen. Planen bildade formation och gjorde ansats till avancerade luftkrumelurer. Någon sa"Ha! Dom skitplanen klarar aldrig såna konster!" Och precis som planen supersynkat och majestätiskt steg mot någon slags bakåtlooping säger det "prutt" och alla tre dimper supersynkat ner i vattnet. Först plask, sedan märkligt tyst. Sedan öronbedövande explosion. Sedan misär. Sedan minns jag inte mer, förrn jag vaknar i en sjukhussäng. Ljusgula draperier omsluter mitt lilla rum, men jag vet på något sätt att det är fullt överallt. Så fullt av skadade ungdomar att Ellen och jag delar säng. Jag minns att jag frågade efter F, lever han? Jag minns också att han hade kort hår, kort och sommarblont, och passade väldigt bra i det. ♥

---

Nyss berättade jag för F om drömmen.
"Dina drömmar har koll, jag håller på att ta ur dreadsen nu. Jag ska klippa håret kort"  Galet!