Jag skulle vilja bli en karaktär i en bok. Alltså inte förvandlas till nån jag läst om, utan skrivas in som karaktär i en skönlitterär bok. "Denna karaktären inspirerad av och baserad på min goda vän R" Läsa om mig själv i ett annat liv, ett annat sammanhang. Om hur det hade kunnat vara.
Jag vill tillbringa en sommar i trädgårdarna eller snickeriet på undersköna Capellagården, jag vill bo på landet i stan. Jag vill vara anonym men inte osynlig, inte känd men erkänd. Jag vill bli med bokstav och skaffa kärleksmage. Jag vill ha kattor och paddor och odjur. Jag vill fara till resten av världen eller bo i bil för en sommar. Jag vill ha en riktigt julgran, kanske tillochmed odla dom, och ranunkler och persilja och ädelbjörk i långa rader. Jag vill färdas fram och tillbaka i tiden. Jag vill kunna ta ett beslut.
Det är så mycket jag ville göra och kunna och bli; skådespelerska, eller någon form av hantverkare; dekorsnickare, perukmakare, dockmakare, attributör, tapetserare, dekormålare...Kanske bli "Eftr.Larssons Trädgårdar" i Sonekulla? Tusen och åter tusen. Tusenkonstnär, det är ett bra ord.
Jag skulle vilja bli mor, det i sig är ett nog så svårt hantverk. Många barn i ett fritt hem att leva och leka och älska i. Med pelargoner, liv och ateljéer, musik och färger och kåldolmar i brunsås och allt som är vackert. Jag och min bokstav och våra små skiljetecken. Högst troligt att det blir många; tvåtre styckna och så ytterligare en på sladd. Ganska troligt iallafall. Jag har börjat samla på namn.

Vill vill jag, och vill är jag. Vilse. 3 års studier och nu tänker jag om. Igen. Jisses. Hjälp mig, säg åt mig vart jag ska gå, vad jag ska göra. Kan man göra allt, eller kanske inte välja nåt utav det? Ta en helt annan väg som inte funnits förut? Om jag byter nu känns de senaste tre åren slösade. Jag besitter nu kunskap, handlag och känsla som isåfall aldrig kommer utvecklas till vad det kunde bli. Bortkastat. Tid och pengar. Å andra sidan. Om jag har chans att byta väg nu, om jag duger, om jag faktiskt har talang. Är DET då bortkastat om jag inte ens försöker? Jag och mitt förbannade samvete. Om jag inte varit så rädd att misslyckas, att göra dom besvikna, att vara dom till last, inte duga och inte räcka till. Dom har ju bara mig. Skuld. Jag hade blivit en fantastisk judinna.
Stieg Larssons Flickan som lekte med elden i lurarna. Sov sött.♥