Idag är det första riktiga sommardagen på året. Larsson har varit galet ledig hela långa dagen. Semesterfirare som man är drog vi ihop en nätt liten skara, packade stjärtrullar och kaffetermos och satte oss på skärgårdsbåten. Vi styrde kosan mot Tärnö. Vi tittade på fyren och på bunkern och på utsikten. Sedan åt vi matsäck och fina K lekte på klipporna medan Larsson läste bok och somliga andra svärmade som koflugor på solvarma klippor. Jag svärmade lite, jag med, med min K i superhjältepalestinasjalsmantel och spännlinne.
Sol, klippor, vildhallon, sjögång, kaffe, nyckelpigor, strandråg, hav, svalor och vita knutar. Ledighet och bekymmerslöshet.
På kvällen raggade vi upp Joel och fortsatte till Långasjönäs och badade tills vi blev blåa i ansiktet. Årets första dopp. Jag jobbar för mycket, på sommaren ska man njuta. Jag har inte hunnit det.
Denna helgen har jag för första gången på månader kännt mig fri. Ledig. Slappna av. Underbart. Imorn börjar monotnin igen. Städjobb. Sammasamma. Rutiner och mönster. Jag kan inte påstå att jag trivs. Värst är det om morgnarna. Jag tvingar mig själv att cykla vägen till Blekingesjukhuset, ta på mig min ljusblå bussarong och gå till Städcentralen och hämta nycklarna till dagens avdelningar, som är samma avdelningar som alla dagar. Sammasamma. Samma trötta frukostfika, samma tanter som klagar buttrar, skränar, samma veckotidningar, samma joggi. Efter lunchen är jag alltid färdig. Sedan är det tre timmar att fördriva med hittepåsysslor tills man får gå hem. Sedan, om man har tur, en timmes hemmavarande med magmättning och sminkning inför kvällen föreställning innan man åter, numera litelite motvilligt, cyklar iväg igen för att ta båten ut till femtiotalet. Bara fem föreställningar kvar. Sorgligt men skönt på sitt eget vis. 2010 ska jag har sommarlov. ♥