Ack, sömniga varande

Dagen går i slow motion. Det regnar mest hela tiden, och jag sitter och väntar på att luggen ska växa. Den är fin och någorlunda jämn, men obekvämt kort och alldeles för nyklippt för att vara klädsam. Vad mer kan man göra än att vänta, sucka och se sig i spegeln då och då, bara för att konstatera att det fortfarande inte är nån skillnad sen på förmiddan? Ack, sömniga varande.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0