Nu spirar det! Överalltt spirar de. I terracottakrukor, på glasassietter och i toarullar. Vaxbönor, luktärt, slingerkrasse och örter till förbannelse. Det är så vackert när det växer; sprött, syrefyllt, hemtrevligt, friskt, jordigt och exploderande. I en kruka skulle det växt upp smultron lagom till missommar. Det gick sådär. Misslyckades, dog. Igår stod vi där på midsommarmorgonen, Sambo och jag, med våra tallrikar, mjölk och skedar och blängde på krukan på köksbänken. Inga smultron, inte så mycket som ett blad i krukan.
Vi blev rånade precis innanför dörrarna på Citygross: jordgubbar för fyrtio kronor litern! Satan i helvete! Goda var dom inte heller. Midsommaraftonen firades hos Karl. Grill, sol, korv och marinader i långa rader, stråhattar, alkohol, min potatissallad, Småttingbror, fina K, Gutte, Bjutte och underbara Sambo trängdes kring bordet på Pengaberget. Härliga tider! Dock ingen Bullerbyidyll. Inte i år heller. Vi klädde inte och vi dansade inte kring nån befruktelsestång, ej heller spelade vi kubb. Jag bar ingen blomsterprakt i mitt trassliga hår, plockade inte sjusortersblommer (-Sju sorters apa!) eller klättrade över nio gärdsgårdar. Och jag var inte full heller. Jag gagnade endast en traditionell sed igår: sillfrukost med färskpotatis och ägg.
Jag gick hem tidigt igår. Det privata lilla sällskapet fyllnade till framåt kvällskvisten och vandrade vidare, spriddes som agnar förvinden, ut på nya äventyr. Jag, som vart nykter hela kvällen och tycker att fulla människor är obehagliga när jag själv inte är drucken, strosade hemåt med salladsskålen under armen. Jag kom hem och kröp upp i soffan i köket med min nya pocket. Kvällen var stilla och festerna runtomkring var kanske inte så roliga om man inte vart med från början eller inte hann supa ikapp de andra, för knappa timmen senare rasslade K in i hallen och upp hos mig i soffan. En fin kväll och en fin Karl, allt som allt. ♥