Nu finns det möbler i Sommarrummet. Sängen fattas dock. Min lekamen tröttnar fort på luftmadrass. K tycker fortfarande det är campingmys att sova på luft. För egen del vill jag ha säng. Fast, solid materia. På ben. Fast riktigt säng eller icke kan i det långa loppet kvitta. Det är K:et i sängen som gör'et! Min ledbrutna kropp behöver inte vara luftmadrassensfel. I torsdags skrapade vi scenen. Jävla påhitt! Scenen behövde målas om från förra året, alltså skrapade vi bort den gamla färgen. För hand, liggandes på våra illa ömmandes knän. Nåja, roligt var det för man fick dricka folköl, även om jag förstörde ryggen.
Sommarteatern tar form och sammanhang, samt plats på lokaltidningarnas kultursidor. Det har lyst sol och blåst vindar som aldrig förr och lyckan, syrendoften och försommarvärmen har varit total!
Pressrep och kastellflytt i söndags. Hej, vad vi bar och kånkade! Sedan bytte vi om till T-kontoret och repeterade. Pressen fick föreviga oss och till morgongröten idag, tisdag, kunde jag och kära Sambo läsa om hur helt fantastiskt det kommer bli att gå på teater i Karlshamns innerskärgård i sommar. Härliga tider! Karin har fått skor och genom dom också hållning och en begynnande gångstil. Toni fick väska, regissören fick kub, Folke fick en chans och jag fick se min K flyga i luften...
På detta har det hållits Turkmenistansk afton med churek och firad fana, utflyttningsfest, uterumsmys, föräldramöte och Tjuvochpolisspel; för att bara nämna något. Just det, Kerstin kom hem från Barcelona också. Öl på filt i kvällsolen. Trevligt. Och nu räknar jag mina myggbett.

Känslan har infunnit sig. Känslan att all tid utan en någon blott och bart är transportsträckor tills man ses åter. Låt sommaren börja! ♥