När jag var liten la jag mina tappade mjölktänder i en liten plåtask och tog fram och tittade på dom ibland när jag ville känna mig stor. Såhär i efterhand tycker jag det är en smula äckligt och makabert. Döda tänder i en ask, blä.
När jag var liten önskade jag mig ett litet djur över allt annat i världen. Vad bra det hade varit om mjölktänderna hade fått liv och kunnat vara mina vänner, istället för att ligga i en plåtask och vara döda. Hade jag vetat att det varit möjligt hade önskat mig det över allt annat i världen, istället för ett fånigt marsvin.

Jag har gått och förälskat mig. Jag har ännu inte sagt nåt till Karl, jag tänker att det kanske inte kommer göra nån skillnad. Åtminstone inte till det sämre.

Jag har gått och förälskat mig i två små brittiska mjölktänder; Ickle och Lardee. ♥